Såhär kan man lämna kommentarer i vår blogg

Efter "dagens" bilder finns en  plats där du kan klicka på "kommentar". Skriv i "Lämna din kommentar".
Välj en identitet: t ex "Anonym".
Klicka på:"publicera din kommentar".
Ibland ber bloggen att du ska tyda några ord som den visar för att godta ditt inlägg.
Detta för att hindra robotar att lägga in reklam.
Kolla bara vad systemet svarar så går det bra att lägga in kommentarer.
Ser fram emot era inpass.
Hälsar Missan & Bosse

20120227 - Punga Cove - Portage resort hotel 29 km

Totalt blev det 2,9 mil mellan 0 - 450 m ö havet gånger xxxx, dvs mycket upp och ner. Punga Cove till Torea Bay. Lite kyligare i luften, molnigt omväxlande sol. Solen bryter fram över närmsta bergssluttningen i Punga Cove.

Efter en timmes vandring gör vi en extra sväng på 100 m ”rakt upp” där vi möttes av 360 graders sikt över Malborough Sounds olika fjordar, siktade nordön och söderut på sydön.

9 timmars vandringens första lunchpaus stöter vi på sällskapet med 13 kvinnor från Sydney med guiden Glenn som vi träffat på under vandringsfärden. Samma grupp som badade nakna med Missan när vi åt lunch första vandringsdagen.

Längst vägen bl a enorma träd och cikador. De sistnämnda gnisslar och klappar med vingarna. Verkar inte ha så bra ledsyn. Som vandrare blir man frekvent påflugen.

På vissa sträckor är bergen porösa, sådana här varningar dyker upp då och då – branta stup också.

Med rejäla skavsår, onda knän och orken nere på 0 är vi framme vid dagens nattläger, Portage Resort. Här stannar vi för ett dygns krafthämtning. Somnar lätt efter en lätt middag med en Pinot Noir 

från Central Otago.

20120226 Från Furneaux Lodge till Punga Cove 12,5 km

Efter frukost lämnar vi Furneux Lodge för en lättare walk på 12,5 km med högsta punkten ca 75 m ö h. Molnig dag. Weka som sällskap vid lunchen idag också. Hör många fåglar men svårfångade fotoobjekt. Däremot finns många intressanta blommor på vägen. Vet ännu inte deras namn.

Bad – bästa hittills och nästan framme vid stopp 2, efter fyra timmar och begynnande skavsår, Punga Cover Resort. Sitter och skriver detta på altanen till i en bungalow vi bor i övernatten. Imorgon väntar trippens utmaning, 2,5 mil mellan 0 – 400 m ö.h., upp och ner.

Såhär lät cikadorna..http://youtu.be/QcBSydhxWIc

20120225 Från Picton till Furneaux Lodge 14 km

25:e  Avreser med båt från Picton för vår 5-dagars vandring där det idag pågår en  optimistjolleregatta. Härlig båttur, men lite kallt. Vid landning möter vi ett monument över det första mötet mellan Maori och europeer  1770.

Vi möter också vår första Western Weka, en hönsliknande, icke flygande fågel som gillar blänkande föremål – och mackor. Man får se upp, höll på att bli av med lunchen. En weka var jättesnabb och drog iväg med smörgåspaketet i ett obevakat ögonblick. Lyckligtvis var paketet för stort för att wekan skulle få det med sig.

Under 14 km upp – som mest 200 m ö h – och ner ser vi vattenfall, hänförande utsikter, flera wekor och tar ett härligt bad tillsammans med tre australiensiskor – ett gemensamt beslut att bada.

Landar i Furneaux lodge där vi firar 40 åriga bröllopsdagen med jättegod middag och vin. 

20120224 Till Anakiwa - och om att vandra fritt

Morgonen börjar lovande. Vi ägnar dagen åt att vandra över höjdryggen bakom oss, på andra sida n ligger orten Anakiwa.. Enligt värden mr Bull är det bara att gå det går på två timmar, säger han. Vi ger oss iväg och passerar skyltar där det står ’No entrance’, ’No entrance without permit’ och liknande. Vi knallar vidare på skogsvägarna och efter nästan 2 timmar, 6 km vandring och en stigning på närmare 300 meter är vi uppe på krönet och skymtar Ohingaroa och vår cabin långt nedunder oss. På andra sidan krönet dyker, Queen Charlotte’s sound och Anakiwa upp långt  under oss. Efter ytterligare 4 km och  45 minuter är vi nere.

När vi går ut på landsvägen ser vi en massa hotfulla skyltar bakom oss: ’No trespassing’, ’No entery’, No entry without permit’, ’trespassers will be prosecuted’…

Vi tar rast, badar och köper en glass. Tjejen i kiosken berättar att marken ägs av famlijen Bigg som bor vid infarten. Det är bäst att fråga dem. ’They got dogs you know’.

Vi går tillbaka och träffar ett trevligt par. Han:’Det är bara att gå’. Hon: ’No Brenda is back, you better ask her’.

Så vi fortsätter till Brenda Bigg’s (Bitch’s) hus.

’Nej ni får inte gå över mina marker. ’ Inga argument biter.

Inga andra vägar över kullen finns och vägen runt är närmare 20 km.

Vi går ner mot landsvägen igen. Den trevliga mannen som vi förstfrågade är jätteförvånad. Sen får han en idé – ’Där kommer postbilen. Han kan nog ta med er en bra bit.’

Och det gör han, vi får lift förbi Linkwater till avtagsvägen mot Ohingaroa. Därifrån har vi bara 7,5 k  att gå. Han berättar att markägare är ansvariga för allt som vandrare råkar ut för på deras marker. Därför sa Brenda nej..

Vi tar oss ’hem’ -på asfalt, I brännande sol. Mycket stigningar. Rätt trötta efter drygt 19 km walk.

I morgon, på vår 40-åriga bröllopsdag, börjar vi en 5-dagars vandring på Queen Charlotte’s track, drygt 70 km. Dagen var en bra förberedelse för det.

Vi hör av oss när vi kan.

20120223 Regn och vingårdar

Dagen börjar med hård blåst och regn. Massor med drivved längs stranden. Vattnet är gulbrunt av all lera so m spolats ut.

Men det klarnar upp. Vi åker på vintur utan kamera. Marlboroughs vindistrikt är mest känt för sina vita viner. Stoneleigh är en gammal bekant men tyvärr är det stängt där. Vi fortsätter till Cloudy Bay’s wine cellar. Trevligt bemötande och får prova 6 viner. Deras sparkling faller oss inte i smaken. Det gör däremot deras pinot noir och gewurztraminer – en av varje.

Sen åker vi förbi Witners’s cellar – tråkigt.

Hem, grillar lamm och njuter av solnedgången över Pelaros Sound

20120222- Utflykt från baslägret i Ohingora Bay

Utflykt från baslägret i Ohingora Bay                                       

Vaknar i Motueka, nordligaste staden på sydön, ingång till Abel Tassman National Park. Störtregn hela dagen. Ska komma över 100mm under dagen. Med värdinnan och ett par från Canada diskuterade och berättade vi för varandra om hur äldrevården fungerar i våra 3 olika länder. Finns en viss liket mellan länderna. Canadas service verkade minst utbyggd, har varit betydligt bättre men har skett förändringar.

Kan det vara en häger som flög iväg från sandstranden i Motueka? På morgonen vid 9-tiden var det flod –  i kväll ebb, enorm skillnad på vattennivån. Svårt för folk som bor nära stranden att hävda sjönära läge vid ebb.

Den här blomman var vanlig vid den norra kusten. Känns den igen vid namn?

Den här överväxta bilen hittade vi vid vägkanten efter att ha varit på vinprovning vid Seifried Estate på återresan söderut till vårt basläger, och via Nelson. Köpte ett gott Pinot noir vin.

Denna regniga dag passade bra för diverse stopp: lunch på Grape and Escape: för Missan sufflé med färsk spenat och grönmögelost, och Bosse åt Nasigoreng. Förutom vingårdar var vägen ”hem”  också kantad med fruktodlingar med stånd vid vägen med självbetjäning och en mängd gallerier. Vi hittade bl.a. en som använde en variant av screentryck – konstnären la på olika färger på samma mall och använde egna kemikalier. Hos Bronte Art Gallery inhandlade vi en liten tavla – akryl på trä – föreställande stiliserad utsikt med hav och berg – som vi omges av hela tiden.

Upp och ner, berg överallt, 57 skarpa kurvor på en sträcka av 6 km.

Åter på hemmaplan – god middag – grillad lax med grillade  majskolvar och paprika med sallad och vitt vin från Marlborough distriktet. Om regn imorgon också så tar vi en vingårdstripp via Blenheim och Picton.

Kartbild 1 visar var Motueka ligger och på bild 2 bor vi i närheten av Linkwater.