20120224 Till Anakiwa - och om att vandra fritt

Morgonen börjar lovande. Vi ägnar dagen åt att vandra över höjdryggen bakom oss, på andra sida n ligger orten Anakiwa.. Enligt värden mr Bull är det bara att gå det går på två timmar, säger han. Vi ger oss iväg och passerar skyltar där det står ’No entrance’, ’No entrance without permit’ och liknande. Vi knallar vidare på skogsvägarna och efter nästan 2 timmar, 6 km vandring och en stigning på närmare 300 meter är vi uppe på krönet och skymtar Ohingaroa och vår cabin långt nedunder oss. På andra sidan krönet dyker, Queen Charlotte’s sound och Anakiwa upp långt  under oss. Efter ytterligare 4 km och  45 minuter är vi nere.

När vi går ut på landsvägen ser vi en massa hotfulla skyltar bakom oss: ’No trespassing’, ’No entery’, No entry without permit’, ’trespassers will be prosecuted’…

Vi tar rast, badar och köper en glass. Tjejen i kiosken berättar att marken ägs av famlijen Bigg som bor vid infarten. Det är bäst att fråga dem. ’They got dogs you know’.

Vi går tillbaka och träffar ett trevligt par. Han:’Det är bara att gå’. Hon: ’No Brenda is back, you better ask her’.

Så vi fortsätter till Brenda Bigg’s (Bitch’s) hus.

’Nej ni får inte gå över mina marker. ’ Inga argument biter.

Inga andra vägar över kullen finns och vägen runt är närmare 20 km.

Vi går ner mot landsvägen igen. Den trevliga mannen som vi förstfrågade är jätteförvånad. Sen får han en idé – ’Där kommer postbilen. Han kan nog ta med er en bra bit.’

Och det gör han, vi får lift förbi Linkwater till avtagsvägen mot Ohingaroa. Därifrån har vi bara 7,5 k  att gå. Han berättar att markägare är ansvariga för allt som vandrare råkar ut för på deras marker. Därför sa Brenda nej..

Vi tar oss ’hem’ -på asfalt, I brännande sol. Mycket stigningar. Rätt trötta efter drygt 19 km walk.

I morgon, på vår 40-åriga bröllopsdag, börjar vi en 5-dagars vandring på Queen Charlotte’s track, drygt 70 km. Dagen var en bra förberedelse för det.

Vi hör av oss när vi kan.